Skolans värdegrund kommer till uttryck i läroplanen (Lpf 94). I värdegrundsavsnittet nämns demokratiska värden, respekt för olikheter, alla människors lika värde och medkänsla med svaga och utsatta.
Skolans värdegrund kommer också till uttryck i skolans praxis. Donald Broady kallar företeelsen ”den dolda läroplanen”. (Hans tankar om denna beskrivs i en artikel publicerad i KRUT 1980). Han talar om hur skolan i sin dagliga verksamhet kommunicerar en uppsättning dolda värden.
Till exempel ska barnen vara beredda på att ständigt bli avbrutna i sitt arbete, att anpassa sig till lärarens maktutövning, dvs. att blint utföra arbetsuppgifter man inte förstår poängen med eller är intresserad av.
Skolan ställer vidare krav på ständig uppmärksamhet och den visar genom sina arbetsmetoder att det inte är gynnsamt att samarbeta. Dessutom ställer dessa arbetsformer krav på att man sitter still och är tyst.
Och som grädde på moset så finns litet eller inget utrymme för eleven att bidra med egna erfarenheter, hävdar Broady. I sin värsta form är (tydligen) skolan ett slags kopieringsmaskin: vid slutet av kursen ska lärobokens kunskaper återfinnas i en identisk kopia i elevens huvud.
Broadys artikel är från 1980 så man får hoppas att saker förändrats – för resonemanget stämmer verkligen till eftertanke. Den som vill läsa lite mer på nätet om detta kan läsa om The Hidden Curriculum (1970), en bok av Benson Snyder.
Babels torn 
Jo det är en skrämmande aktuell artikel – varför tror du att någonting skulle ha förändrats?
I cyniska stunder tror jag att all retorik om elevinflytande ytterliggare har förstärkt den bakomliggande diciplinerings- och sorteringsskolans tradition.
Jag tror att det kan förändrats eftersom det jag ser i skolan idag hos många lärare är öppenhet och genuint intresse, en omsorg om eleverna helt enkelt.
Det är många lärare som skapar utrymme för eleverna att tänka och lära i dagens skola. Papegoj- och lydnadsskolan har nog tappat en hel del mark trots allt, frågan är om den alls finns kvar?