Monthly Archives: september 2009

Teaching teaching & understanding understanding

Jag har några gånger skrivit om teorin om yt- och djuplärande. Dels skrev jag en allmän beskrivning, dels skrev jag en mer specifik om den strategiska eleven. Teorin om yt- och djuplärande anser jag är  betydelsefull eftersom den visar  dels att det är viktig vilket förhållningssätt eleven har till studier, dels att den visar på vad man kan göra som lärare för att styra in eleven mot djuplärande. Jag blev därför rätt glad när jag hittade en liten film som förklarar teorin.

Del 1

Del 2

Del 3

Filmen är som ni märker en smula didaktisk ( i ordet negativa bemärkelse) med en del slitna stereotyper: den flitige är  en kvinna, Susan. Den slarvige är en rökande (!) man, Robert. Det är också värt att vara observant på att filmen gör teorin om yt- och djuplärande en björntjänst när den lite grann framställer det som att vissa personer antingen är yt- eller djuplärande. Det är inte riktigt sant eftersom det inte är individberoende vilken strategi man väljer, utan situationsberoende. De flesta väljer ytlärande om de är stressade och vet att provet frågar efter rent memorerade fakta.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Lärande, Motivation, Teoribildning, Undervisning, Utbildning

Hur utvärderar man utbildning?

Utvärdering pågår på många nivåer i skolan. Det klassiska exemplet på utvärdering i skolan är förstås provet. I någon mening är provet både ett mått på elevens lärande och lärarens undervisning. Det är dock inte provet jag tänkte prata om här utan mer om den övergripande utvärderingen av skolan, kurserna och (framförallt) lärarna.

Utöver prov finns det olika former av enkäter som kan handla om arbetsmiljö, mobbning, medbestämmande eller elevnöjdhet, eller rentav enkäter som försöker undersöka kvaliteten i undervisningen. När man läser lite av litteraturen om utvärdering av utbildning så får man mycket att fundera på.

En sak som är intressant är att det verkar vara så att lärare tar intryck av utvärderingar. Det utvärderingen fokuserar på, börjar även lärarna fokusera på. Så om utvärderingen innehåller frågan ”Har läraren gått igenom kursplanens mål och betygskriterier?”, så leder denna fråga till att lärarna går igenom kursplanen. Om utvärderingen frågar eleven: ”Har du fått klart för dig vad du måste göra för att nå dina betygsmål?”,  så kommer lärarna att börja klargöra vad som krävs och tar reda på vilka mål eleverna har.

Ungefär så är det. Utvärdering har verkan. Frågan är dock om effekterna är önskvärda?

Ja, denna fråga besvaras, som vanligt med ”det beror på”. Om man ställer vissa typer av frågor kan man förvandla ett helt kollegium till reaktiva och pedantiska tråkmånsar. Om man ställer andra typer av frågor kan man stimulera till proaktivitet, kreativitet och energi. För att uppnå det senare så måste man tyvärr sätta sig ner och göra ett grundligt tankearbete. Man måste först och främst fundera över syftet med utvärderingen. Detta bör definieras och dokumenteras skriftligt så att man inte tappar bort kompassriktningen.

Om syftet är att utvärdera lärarna och deras professionella skicklighet och produktivitet, vilket det kanske ofta ändå är, så måste man fundera över vilka uppgifter man vill att lärarna ska utföra. För om ingen fråga motsvarar ”göra inventering på institutionen” så kommer inte den uppgiften att bli gjord i framtiden. Och det kanske man som arbetsgivare vill.

Om syftet är att utvärdera lärarnas skicklighet så bör man dessutom fundera över incitament, belöningar och erkännande, men också kring hur man ska hantera bristfälliga prestationer. Att bli underkänd har, vill jag hävda, aldrig stimulerat någon till att göra någonting, någonsin.  Ska man nå någonstans måste man ha ett helt konstruktivt synsätt, där man ser att alla har potential och kan göra bra ifrån sig, om de får rätt förutsättningar. Lika lite är det någon idé att ha ett bra resultat på utvärderingen om det inte leder till en positiv och märkbar effekt.

En sista dimension att reflektera över innan man skrider till verket är förstås giltigheten hos de resultat man får av enkäten. Det kan var bra om man är någorlunda bevandrad i statistik. Man måste ägna någon tanke åt vilken reliabilitet och validitet man får i resultaten, annars riskerar man att betrakta utomordentligt bristfälliga data som hundraprocentigt tillförlitlig kunskap.

I praktiken

I arbetet med att designa en utvärdering så bör man inte tappa bort vad man är ute efter. Av central vikt torde vara att utvärdera saker som:

  • En positiv attityd till eleverna. Det vill säga vänligt bemötande och tilltro till elevens potential.
  • Förmågan att kommunicera väl med andra människor
  • Stort intresse för att förbättra undervisningen genom reflektion och handling

(Efter Paul Ramsden, Learning to Teach in Higher Education, 2003, s.233-253)

Man ska dessutom se upp så man inte förfördelar ämnen eller pedagogiska metoder genom frågor som saknar täckning i vissa ämnesdiscipliner, eller genom frågor som styr lärarna mot vissa typer av tillvägagångssätt. Utvärderar man genomgångar och föreläsningar, så måste man utvärdera laborationer, romanläsning, studiebesök eller andra elevaktiva arbetsformer annars riskerar man att lärarna prioriterar föreläsningsformen framför andra metoder, exempelvis.

Jag har experimenterat lite med olika typer av utvärderingar genom åren. Mitt senaste försök finner ni här. Jag vill särskilt tacka Statens räddningsverk för inspirationen. Deras handbok om utvärdering hittar ni här.

1 kommentar

Filed under Lärande, Skola, Undervisning, Utbildning