Monthly Archives: oktober 2009

Brittisk skolutvärdering

Den största utredningen av det brittiska skolsystemet på 40 år har just kommit ut. (Läs om den här, här och här). Den slår fast att Labours utbildningspolitik helt slagit slint. Man är särskilt kritisk mot de negativa effekter som tidig skolstart haft; men också starkt kritiska till den statliga detaljstyrningen av undervisningen – att man inte låter lärarna avgöra hur undervisningen ska läggas upp; man avfärdar också de nationella proven (SATs) som blivit för många och som kommit att styra undervisningen på ett oönskat vis. Utöver detta slår man också ned på de officiella listor av hur framgångsrika skolorna är, som upprättats.

Jag funderar lite på Sverige i jämförelse med Storbrittanien. Och även om våra barn börjar skolan senare än vad deras gör så finns det saker att fundera över.

Jag tänker på att i Sverige:

  • Börjar skolan nu vid sex års ålder.
  • Finns fler nationella prov än någonsin.
  • Förbereder Skolverket nya kursplaner som kommer att styra innehållet i utbildningen mer detaljerat än som varit fallet på 15 år.
  • Utvärderas skolor efter resultat och listor om vilka skolor som har högst betyg är hett nyhetsstoff.
  • Stryks estetisk verksamhet ur de flesta gymnasieprogram från 2011.

Finns det även i Sverige tendenser som går rakt emot rönen i den brittiska studien, eller är vår situation och vår utvecklingsbana helt olik deras?

Jag påminns också, när jag sitter här och skriver, om en föreläsning av Ken Robinson där han drar en lans för mer estetisk verksamhet i skolan.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Debatt, Empiriska studier, Humor, Skola, Utbildning

Lärande och hjärnan

Tänkte börja titta lite närmare på ett intressant forskningsfält: hjärnforskning och lärande. Fältet kallas ibland ”brain-based education” eller ”neuroeducation”. Jag tänkte att senast jag läste något som utgick från rent neurologisk forskning var ett antal år sedan. Nya och förhoppningsvis betydelsefulla forskningsfynd borde ha kommit fram med tanke på den teknologiska utvecklingen, om inte annat… Dags att uppdatera sig således.

När jag började titta runt på nätet så snubblade jag (igen) över Daniel Willingham som (förstås) är insatt i ämnet. Från honom fick jag en portion kritiskt tänkande som jag ska ta med mig in i vidare läsning.

I filmen nämns några bra forskare. Jag hör Kurt Fischer, men kan inte urskilja de andra namnen. Någon som kan höra, eller rentav har ett lästips?

Lämna en kommentar

Filed under Hjärnan, Intelligens, Kritik

Livslångt lärande

När man, som jag, är verksam i skolan kan det ibland vara nyttigt att kritisera den. Det är sällan som människor kritiserar sina egna utgångspunkter. Det är sällan människor biter den hand som föder dem. Jag tänkte därför skriva lite om Ivan Illich bok Samhälle utan skola. Det är en bok som, precis som titeln antyder, påstår att vi kan klara oss utmärkt utan skolan, i varje fall om man med skola menar en byggnad med elever, certifierade lärare, läroplaner, kursplaner, etc.

Ivan Illich bok Samhälle utan skola är kritisk till skolan som institution och betraktar den som en villig medlöpare i att underbygga och försvara den rådande samhällsordningen. Illich är inne på att skolan utfärdar officiella betyg och bedömningar som rättfärdigar inkomstskillnader och skillnader i inflytande och frihet. De som lyckas i skolan är hög- och medelinkomsttagare som ofta själva har ganska bra utbildning, i varje fall om man ser till examina och diplom. De som får bra betyg i skolan har föräldrar med bra betyg. Begåvning, intellektuell förmåga eller skicklighet är på sin höjd ett andra hands hänsyn. Först måste du passa in, sedan kan du vara begåvad.

Hela skolsystemet lider av en systematisk fördomsfullhet, hävdar Illich. Den kunskap som behandlas och premieras är medelklassens kunskapsgods. Allmänbildningen som vi känner den har definierats utifrån vissa inflytelserika gruppers kunskaper och perspektiv. Detta innebär att medelklassens barn går i skola hela dagen och blir direkt och indirekt korvstoppade med just den kunskap som skolan värderar.

Lösningen på denna tingens ordning blir, enligt Illich, att upplösa skolan. Att stryka den traditionella bildningskunskapen och den så kallade allmänbildningen ur läroplan och kursplan, att sparka lärarna och riva skolbyggnaden (åtminstone rent metaforiskt). I Illich ”skola” sysslar man med färdighetsträning. Det är inte vad man kan som ska värderas utan vad man kan göra. Om färdigheter kommer i centrum så minskar snedvridningen i skolan och det blir ett lärande på lika villkor. Skillnader i färdighet utgör också en praktisk skillnad mellan människor. Den ene kan göra x, medan den andre inte kan det. Skillnader i förmåga att göra kan också bilda en rimlig utgångspunkt när man skiljer människor åt i olika professioner.

Vidare är Illich kritisk till skolans avskildhet. Han vill ha en ”skola” som är öppen för alla som är duktiga på att undervisa. Den lärarutbildade kasten ska rensas ut ur kastsystemet. ”Skolan” ska istället tillåta vem som vill att sätta upp ett anslag på ”skolan”, där denne talar om vad den kan lära ut. Om sedan människor vill gå kursen, så blir denna person lärare. Illich menar att detta skulle leda till ett slags kvalitetsgaranti för utbildningen. De som kan försörja sig som lärare är de som är skickliga, de som varje år får en lista fylld med anmälda, eller motsvarande.

Illich är helt enkelt riktigt ordentligt postmodern. Det han ställer mot de modernistiska monumenten Skolan och Läraren är istället nätverk och lösliga individuella strukturer där kunskapsöverföring sker. Eleven, eller vem som än vill lära sig, ska inte vara hänvisad till skolor utan kunna gå ut i världen och ta del av den kunskap som bjuds och av de människor som erbjuder den. Det är i alla fall så jag förstår honom.

Det hela handlar om en dekonstruktion av hela skolväsendet och oavsett hur Illich vision ser ut i praktiken; hur han än föreställde sig det hela i sin hjärna när han skrev boken, så ser vi kanske just nu en teknologisk utveckling som kan möjliggöra hans radikala vision, åtminstone i viss mån. Det jag menar är att Internet med sina möjligheter att upprätta kontakter och nätverk över land och hav, och sin förmåga att förvara och överföra information skapar förutsättningar för ett helt nytt icke-institutionaliserat lärande.

Min slutsats, om nu någon sådan finns, blir att kanske står jag och mina kollegor inför en rejäl omställning om den teknologiska utvecklingen får bredd och kraft. Kanske kommer läraryrket förvisas till historiens skräphög. Vad ska vi då hitta på? 🙂

2 kommentarer

Filed under Boktips, Debatt, IT, Lärande, Skola, Teoribildning, Undervisning