Betygen i gatlyktans sken


Det finns en rolig historia om en full gubbe som tappat bort sina nycklar en mörk höstnatt på söder. Det sägs att medan den berusade mannen kryper runt på alla fyra, precis under en gatlykta, så får en polis syn på honom och bestämmer sig för att hjälpa fyllot att leta efter nycklarna så han kan gå hem och lägga sig någon gång.

Efter en stunds letande frågar polisen gubben om han är säker på att det var just här han tappade nycklarna. Nä, säger mannen. Jag tappade dem i Vitabergsparken. Men varför letar du då efter dem här, frågar polisen. För det är här under lampan jag kan se nåt, svarar gubben.

Berättelsen är förstås gammal och handlar om ”gatljuseffekten”. Det är lätt att man tittar efter svaren på sina frågor om problem i vardagen, arbetslivet och skolan utifrån det man ser framför sig. Men problemet är, förstås, att svaren kan finnas nån helt annanstans än där man tittar.

I dagens skola styr resultaten. Vilka är då resultaten? Ja, de är inte sällan betyg satta utifrån de nationella kunskapskraven o,ch proven. De kan också vara medelvärden från olika enkäter, om elev- eller föräldranöjdhet.

Hur sätts då betygen. Jo, man kollar i kunskapskraven hur elevens visade kunskaper ska se ut. Där står det kanske att eleven ska kunna föra ett utvecklat resonemang om till exempel orsaker till och konsekvenser av den industriella revolutionen.

För att få en likvärdig betygsättning så tar läraren fram en matris. Den innehåller en checklista som specificerar formen och innehållet för hur elevens visade kunskap ska se ut. Om du som elev svarar nåt, eller på ett sätt som inte finns i matrisen så får du inga ”belägg” eller ”poäng”.

För länge sen hörde jag historien om hur en lärare bett eleverna att skriva ett prov utifrån uppgiften: ”Bellman – folklig eller snobbig? Hur ser du på Bellman som författare? Är han folklig eller en poet och trubadur för eliten? Argumentera för din åsikt utifrån de epistlar vi läst och lyssnat på och det du läst om Bellmans liv och betydelse för vår tid.”

Läraren hade då fått in en elevtext som gav ett encyklopediskt svar om Bellmans liv och diktning. Ingen argumentation. Utan en beskrivning av 1700-talets Stockholm, Gustav III, Bellman och Bellmans vänner och om teman i epistlarna och vad de handlade om. Ett initierat svar. Ett välskrivet svar.

Läraren ska visst ha ramat in elevsvaret för att påminna sig om att ibland kan eleverna nåt annat än det pedagogen frågar om. Och ibland svarar de på frågor och uppgifter i skolan på det sätt de normalt sett förväntas göra. De ger skolsvaret. De tror inte de förväntas ta ställning och tänka själva utan att de förväntas återge det som undervisningen behandlat.

Har eleven uppvisat rätt kunskaper? Finns det flera kunskaper som kan vara rätt? Kan det vara fel på frågan? Kan det rentav vara fel på kunskapskraven?

Om kunskapskraven ”preciserar”, som det står i skolförordningarna, hur elevens visade kunskap ska se ut och eleven visar upp kunskaper som inte preciserats, gills de då? Syns de under kunskapskravens lampsken?

Samma problem kommer tillbaka i enkäterna. Tänk om vi inte tolkar frågorna likadant? Hörde om en lärare som skickat ut en enkät om arbets- och studiero i en klass. Klassen ska, enligt läraren, vara en av de pratigaste och ljudligaste hen stött på under sitt yrkesliv. Hen uppfattar arbetsron som problematisk. Men enkäten visade att alla, hundra procent av eleverna, var ”mycket nöjda” med arbetsklimatet. Går resultatet att använda? Är det begripligt utifrån observationerna i klassrummet? Vilka är normerna för ”god arbetsro” och vems definition eller referensram är den rätta? Ska vi titta i enkäten eller lita till observationen i klassrummet?

När skolhuvudmän, rektorer och lärare använder saker som enkäter, betyg och kunskapskrav för att utvärdera och förstå hur bra skolan är så tittar de under gatlyktans sken. De ser inte att där ute i mörkret finns helt andra resultat som inte räknas för att man tittar inte där.

Vad värre är så leder det till fel beslut och fel prioriteringar. Eleverna vittnar om att de lär sig hur man ska svara på frågan, hur svaret ska se ut och vad som ska ingå, istället för att lära sig utifrån relevanta problem och sina intressen.

Konsekvensen blir att kraven styr vad som räknas som resultat. De specificerar hur kunskaperna måste se ut. Vi får slutna, lätträttade och fyrkantiga uppgifter. Där det viktigaste är att elevens arbete rättas likadant.

Vi får INTE öppna, kreativa och expressiva uppgifter som ger utrymme för eleven att uttrycka sina kunskaper utifrån sina upplevelser, prioriteringar och intressen. De kunskaperna går ju inte att se i gatlyktans sken.

Annons

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s