Hur fungerar makt i en demokrati? Den frågan får ett utförligt svar i Robert Caros författarskap.
I The Power Broker: Robert Moses and the Fall of New York (1974) beskriver Caro mannen som formade New York, Robert Moses. Det är berättelsen om idealisten som blir pragmatiker och till slut helt uppslukad av sin makt, en maktmänniska utan skrupler.
Robert Moses kommer att styra New York i över 40 år. Han kommer att ha mer makt än både borgmästaren och guvernören tillsammans. Detta trots att han aldrig blivit vald. Genom sin roll som tjänsteman kunde han påverka lagstiftningen, reglerna för hur statliga ”authorities” fick fungera. Genom sin outtröttlighet, sin karisma och förmåga att få talanger att arbeta för sig kunde han planlägga, bygga och få den ekonomiska kontrollen över alla New Yorks stora broar. Han byggde alla större vägar, och bostäder för de fattiga. Över en halv miljon människor bor idag i socialt boende som Moses byggde.
Moses fick mycket makt genom sin första tjänstemannnaroll, som parkkommisionär. Han byggde Jones Beach och många många andra parker. Han anlade vägar till parkerna, vackra parkways. Newyorkborna kunde med hans hjälp äntligen ta sig ur stan och kunna åka och bada och åka ut till landet på sin fritid. Detta gjorde honom förstås omåttligt populär. Popularitet är makt.
Att han exproprierade land, lurade andra parkförvaltare och med fula knep bestred alla rättsprocesser som riktades mot honom på kuppen var inga problem. Det gjorde honom bara ändå populärare. Tidningarna hyllade honom som folkets man och de som ville stoppa byggena hängdes ut i media som bakåtsträvare och stenrika lantisar som inte fattar vanligt folks problem. Man måste knäcka några ägg för att göra en omelett.
Politiker som Fiorello La Guardia, och många andra, fick se hur Moses fick alltmer makt men kunde inget göra för att begränsa honom. I själva verket fick de ge honom allt mer inflytande eftersom deras egna politiska framgång hjälptes av de prestigefyllda och omtyckta vägarna, broarna och parkerna. Till slut tjänar Moses’ Väg- och bromyndighet fantasibelopp på tullavgifterna. Men pengarna tillhör inte staten utan myndigheten. Moses kan själv bestämma vad som ska byggas utan att behöva tigga pengar av politikerna. Makt är självständighet
Men vissa saker gick honom emot. Han ville bygga en bro från Brooklyn till Manhattan med ena brofästet vid Battery Park. Fast här blev det till slut stopp. Alltför många med mycket inflytande bor i närheten av Wall Street och hans föreslagna bro skulle inte bara skugga många fastigheter, utan skulle dessutom leda till rivning av det populära akvariet och Castle Clinton, vars kanonbatterier gett namn till Battery Park. Moses gjorde allt han kunde för att få sin vilja igenom. Men när krigsdepartementet sa nej med hänvisning till amerikanska flottans behov, så hade han förlorat. (Det här pågick under andra världskriget.) Så det blev en tunnel. Moses såg dock till att hämnas på dem som gått honom emot, så gott han kunde.
Att hans stora projekt väckte ilska och ledde till att tiotusentals fick flytta med bara nån månads varsel, beskriver Caro ingående. Men den här gången är det inte de rika på södra Manhattan utan de lågavlönade i Bronx, så projekt som Cross Bronx Expressway genomförs utan pardon. Konsekvenserna i termer av mänskligt lidande, förstörda bostadsområden och ekonomisk ruin kan spåras ända fram till våra dagar. Men utvecklingen kunde inte hejdas. Här skulle byggas väg för framtiden! Och när mest fattiga och svarta drabbas så klagade inte den inflytelserika eliten. Det är skillnad på folk och folk.
Caros bok är på drygt 1200 tätskrivna sidor. Det tog honom sju år att skriva boken. Boken låter sig inte riktigt beskrivas. Den är caroesque, helt enkelt. Ja, han har fått ett eget ord på engelskan. Det betyder väl ‘nitisk research och mycket välskriven’, ungefär.
(Moses går vidare och bygger bland annat FN-skrapan och Moses-Saunders power dam. Listan på allt han bygger under sina 44 år i maktens centrum är ungefär lika lång som den här texten. 😉)
Nåt man förstår när man läst boken är att lagstiftning kan ändras. Attityder kan förändras. Men de broar och vägar som byggts är för evigt. Och de leder till mycket gott men de cementerar också segregeringen i New York. Ett exempel: Moses såg till att alla broar till Jones Beach hade höjdbegränsningar så inte bussar kunde åka dit. Och än i denna dag är det få fattiga och svarta eller ens latinos som tar sig dit, berättar Caro i en intervju på YouTube.
Den som vill lära sig om hur tjänstemannamakt fungerar ska läsa The Power Broker. Det är textboken med stort T om hur det funkar. Ja, den läses på universitet världen över – i kurser om samhällsplanering, arkitektur och ledarskapets psykologi. Men tänk dig för innan du börjar för boken väger 1,6 kilo. Jag fick stycka min för att kunna läsa på tåget. Det är det dock värt. Berättelsen är medryckande, intressant och mycket, mycket välskriven.
Babels torn 