Category Archives: IT

The Nature of Learning

OECD har gett ut en bok om pedagogisk forskning. Den heter The Nature of Learning – using research to inspire practice. Boken är en antologi där varje kapitel söker sammanfatta några av de mest framträdande rönen inom områden som kognitionsforskning, motivationsforskning, neurologisk forskning, forskning kring formativ bedömning, samt forskning om samarbetsinlärning, IT i undervisningen, undersökande arbetssätt, autentiskt lärande och ett kapitel om hur forskningsrön kan implementeras i skolan

Boken inleds också med en historisk tillbakablick över hur vi förstått lärande över tid och den avslutas med ett kapitel där framtidvägar pekas ut. Det här är således en bok som försöker presentera en sammanhängande helhet.

Detta är en välskriven bok. Det är en påkostad bok. Den griper över flera intressanta ämnen och ger en aktuell bild av läget inom en rad olika forskningsområden. De som säger att pedagogik är flum och det inte finns påtagliga resultat, eller resultat som går att använda får mycket att tänka på.

Jag tänkte lyfta några avsnitt som jag tyckte var intressanta.

New millenium learners

Det nya årtusendet har fört med sig en explosion av vetande och former för informationsspridning. Barn och ungdomar navigerar i ett helt annat informationslandskap än tidigare generationer. Den nya tekniken öppnar upp nya vägar för lärande och för undervisning. Dessutom har forskningen om hur lärande går till blivit mer grundad på föreställningen om eleven (människan) som en aktiv resenär i detta informationlandskap. Vi är nu eniga om att förmågan att bygga sammanhang och egen förståelse är en hörnsten för lärande. Människan är meningskapande och förmögen att reglera sitt eget lärande!

Förkortningen CSSC säger en del om var vi hamnat. Lärandet är ”Constructive, Self-regulated, Situated (dvs kunskaps bör förstås i sitt sammanhang snarare än dekontextualiserat) och Collaborative. Vi föreställer oss alltså lärande idag som en meningsskapande, inifråndriven, kontextualiserad process – där målet är att eleven utvecklar en adaptiv förmåga. Dvs. förmågan att flexibelt kunna tillämpa det man lärt i nya situationer. (s.45). Att utveckla en adaptiv förmåga bygger på att man får möjlighet att utveckla strategier för att styra sin motivation och en tilltro till den egna potentialen.

Detta ska dock inte tas som intäckt för att eleven ska forska och lämnas på egen hand. Eleven ska få möta lämpliga modeller i undervisningen, och coachas och instrueras av läraren. Det handlar om att läraren ska erbjuda ”guided discovery learning” (s.53). Detta ger möjlighet för ”expressive outcomes” och intended outcomes. Dvs. läraren kan få ut det lärande som eftersträvas samtidigt som oväntade och individuella former för lärande också ges utrymme.

Förnuft och känsla

Att känslolivet måste aktiveras för att man ska kunna tala om motivation, kanske inte är så självklart. Jag tycker Monique Boekaerts får till det rätt bra i kapitel fyra när hon skriver:

”Emotion” refers to a wide range of affective processes, including feel- ings, moods, affects and well-being. Traditionally, the term has been reserved for the six primary emotions: joy, sadness, anger, fear, surprise and disgust. Many educational psychologists would also include “secondary emotions”, such as envy, hope, sympathy, gratitude, regret, pride, disappointment, relief, hopelessness, shame, guilt, embarrassment and jealousy. Frijda (1986) argues that emotions have two major functions. first, they give high priority warn- ing signals that interrupt ongoing activities and inform us that we are facing a highly valuable or threatening situation. This produces an increased level of arousal, alerting us that something needs our immediate attention.

Hennes slutsatser är att elever känner sig angelägna att engagera sig i lärandet när de känner sig kompetenta och ser en tydlig koppling mellan ansträngning och utveckling. Hon menar att dessa saker underskattats i undervisningen och att lärare skulle undersöka vilka föreställningar eleverna har runt sin egen kompetens och hur de upplever att deras motivation fungerar och vara förberedd på att hantera de elevers föreställningar som är kontraproduktiva för lärande.

Återkoppling och lärande

Dylan Wiliam har ett kapitel. Där utvecklar han sina tankar om det positiva med formativ bedömning, tydliggjorda lärandemål och användbar återkoppling.

Wiliam är en övertygande person. Han vinner ens intresse och har en stark personlig utstrålning. Se gärna hans filmade föreläsning på norska Utdanningsdirektoratets hemsida. (Klicka länken längre ned på den länkade sidan för att se filmen.)

Han är ju annars bekant för en rad artiklar om formativ bedömning och hans pekar ut fem framgångsfaktorer ”key strategies” (s. 135 ff):

1. Clarifying, sharing and understanding learning intentions and criteria for success.

2. Engineering classroom activities that elicit evidence of learning.

3. Providing feedback that moves learners forward.

4. Activating students as instructional resources for one another.

5. Activating students as owners of their own learning.

Lärande med IT och problembaserade metoder

Några av de sista kapitlen behandlar IT och projekt och problemabaserade metoder och ett handlar om det sociala arvet. Slutsatserna är att IT inte är en universalmedicin utan måste inympas i utbildningen – inte som leksak, utan som ett medvetet inslag i undervisningen. Kapitlet behandlar hur man bäst kan utforma IT-baserat stöd för undervisning så att man optimerar elevens kognitiva förutsättningar och dylikt. Ämnet är relevant men det jag saknar är ett mer praxisnära perspektiv. Det man som lärare funderar på är ju de elever som lätt kan driva i väg från skolarbetet in i lek och chatt och filmtittande via sin dator. IT kan i värsta fall fungera som ett kamouflage och dölja att eleven inte är engagerad i skolarbetet. Därför är det viktigt, i min erfarenhet, att tänka mycket på ledarskap, uppföljning och återkoppling om man som lärare tänker jobba med datorer i klassrummet.

De problembaserademetoderna är ju som bekant intressanta. Särskilt spännande verkar ju ”design-based methods” vara, där elven har som uppgift att designa eller skapa något och i dessa sammanhang får tillfälle att använda kunskaper från olika ämnen. Dessutom är det alltid stimulerande för människor, skulle jag tro, att ges utrymme till att jobba med något som ger ett påtagligt resultat, till exempel designa och bygga en robot. Vad mera är får man tillfälle att möta ”loopen” en företeelse som inte alltid finns i skolan, men som så gott som alltid finns i arbetslivet. Skapande arbete är alltid en iterativ process. Man blir aldrig färdig. (s. 206ff)

Det som dessutom understryks i avsnittet om problembaserade metoder är att de ska vara noggrant uttänkta och uppstyrda. Det är ingen idé att låta eleverna valsa runt i ett planlöst sökande efter information. Uppgiften ska vara utformad så att eleverna får stöd eller återkoppling då de glider från målet. Det här med struktur och styrning saknades, tycker jag, när jag minns hur man pratade om PBL och ”forskning” som pedagogiska metoder i slutet på nittiotalet.

Slusats?

Det finns mycket som händer samtidigt inom pedagogisk forskning. Tack och lov! Det är mycket som är spännande och löftesrikt. Det är skönt att se att flera olika tankar och inriktningar kan få existera på lika villkor samtidigt. Det är ganska jobbigt när en -ism tar över och blir ”inne” och tränger ut allt annat, så att man hamnar i ett antingen-eller.

Svårigheten är väl dock att det kan vara hart när omöjligt för en enskild lärare att jobba medvetet och initierat med IT och med 1-1 klassrummet, med problembaserade metoder och med formativ återkoppling, med metakognition och motivationsstöd… på en och samma gång. Bara att hålla sig à jour med rönen och att sedan praktiskt sett bli förtrogen med metoder och tillvägagångssätt inom en eller två av dessa fält tar ju en stund…

Annonser

1 kommentar

Filed under Boktips, Empiriska studier, Hjärnan, IT, Kreativitet, Motivation, Skola, Teoribildning, Undervisning, Utbildning

”En sak i taget”

Jag gillar Alfons Åberg. Alfons pappa säger i en av böckerna ”en sak i taget”. En gammal visdom skulle jag tro. Professor Daniel Willingham har gjort en ny film om multitasking. Den är värd att se och kommer säkert att leda till en och annan avvikande uppfattning. Jag tror dock att han har rätt. Frågan är hur man ska sluta med multitasking. Det är ju så kul. 🙂

Lämna en kommentar

Filed under Debatt, Empiriska studier, Hjärnan, Intelligens, Internationellt, IT, Lärande, Skola, Teoribildning, Uncategorized

Laptop och föreläsningar

Lyssnade i förrra veckan på NPR. De sände ett reportage som hette ”Put Away That Laptop: Professors Pull The Plug”. Programmet handlar om datorer på college och om hur bärbara datorer och sociala medier stör undervisningen. Det kan handla om att studenterna blir så upptagna med sin dator att de inte följer föreläsningen, men kanske oftare om hur studenternas datorvanor stör andra studenter.

Jag måste säga att jag blev mycket förvånad att få höra om dessa problem på collegenivå. Jag utgick ifrån att studenternas ålder och utbildningens pris skulle borga för enagegmang – men tydligen inte.

Jag tittade då runt på nätet och fann en del kritik av bärbara datorer, som kan vara värd att titta på.  Det gäller framförallt kritik av laptopanvändning under föreläsningar. Föreläsningen är en ovanlig undervisningsform i gymnasiet, men det är ändå intressanta rön.

Min slutsats blir att laptops, precis som andra pedagogiska redskap och metoder, ska användas på rätt sätt och i rätt sammanhang – att som lärare pröva sig fram och anpassa är lika viktigt med laptop, som utan

Lämna en kommentar

Filed under Debatt, Internationellt, IT, Kritik, Skola, Undervisning, Utbildning

Washback och webfolios

Som jag varit inne på tidigare så påverkar prov eleverna och deras lärande. Examinationens form kan också (lustigt nog) komma att påverka läraren. Denna effekt som prov har på lärare, elever och skolor brukar kallas ”washback” eller ”washback effect” (t.ex. Messick, 1996) eller ”backwash effect” (t.ex. Watkins, et al.). Ordet försöker fånga den förändring i agerande som ett prov ger upphov till hos skolans aktörer (lärare och elever).

Washback kan vara av olika slag. Ibland handlar det om att elever börjar plugga för provet, eller att lärarna börjar drilla för provet. Detta kan vara olämpligt om provet bara mäter och tar hänsyn till en del (eller smala delar) av utbildningsmålen.  (Man snävar så att säga in lärandet mot mätställena istället för att sträva mot de egentliga målen.)

Washback kan förstås också vara helt rätt och riktigt, om provet mäter utbildningsmålen i sin helhet. Då handlar det dock sällan om standardiserade prov och tester, som ju oftast är en form av stickprovsundersökning, utan mer om breda bedömningsinstrument som lärandeportföljer, eller så kallade ”webfolios” (eller e-portfolios).

Den effekt som nationella prov och liknande får på elever och lärare har studerats en del och man har funnit både positiva och negativa reaktioner på denna typ av standardprov. Utöver effekter på lärare, elever och skolor har också standardiserade prov effekter på läromedel som har en tendens att anpassas till provens uppläggning. Intressant nog har också washback-fenomenet utsatts för en del kritik och vissa pekar på brister i det empiriska underlaget och vill se ytterligare forskning.

Webfolios

Mer info och länkar om webfolios. Några exempel på webfolios finner du här.

1 kommentar

Filed under Empiriska studier, IT, Lärande, Motivation, Skola, Undervisning, Utbildning

Erfarenheter av IT i skolan

Webben gav oss först möjligheter att finna information. Initialt så var det mest skräp, men med tiden har olika databaser gjorts tillgängliga på nätet. De flesta myndigheter, institut, företag, regeringar, frivillig organisationer publicerar idag rik och i högsta grad användbar information.

I skolan hette IT-boomen ITiS (IT i Skolan). Denna satsning såldes in under parollen ”söka sin egen kunskap”. Uttrycket blev fort slitet och många pekade på de svårigheter elever hade att finna rätt information och pålitlig information. Man pekade också på elevernas bristande förmåga att kunna förhålla sig kritiskt till den information de kom över.

ITiS innehöll också diverse luckövningar med självrättning, i t.ex. moderna språk. Ett och annat matteprogram och liknande.

På de tio sista åren har dock utvecklingen gått fort framåt. Både luckövningar och informationssökning finns kvar, men det som kommit till är nya möjligheter att själv skapa och sprida information. Både elever och lärare kan nu lämna rollen som luckfyllare och googlare, för att i stället bli skribenter, publicister, debattörer, skådespelare och projektledare.

Med en modern bärbar dator följer en kamera och möjligheten att enkelt och snabbt filma och sedan redigera och publicera den, t.ex. på YouTube. Eleverna kan göra podcasts, göra presentationer, rita och skriva både för tryckta medier och för webben. Alla de stora datorprogram som används i arbetslivet finns idag tillgängliga till rabatterat pris för alla skolor som vill investera i elevernas framtid.

Fallet WordPress

Webbpublicering har blivit billigt och smidigt. Vem som helst kan idag få en gratis webbplats t.ex. hos wordpress.com. WordPress är det ledande bloggverktyget. Men en wordpressblogg är egentligen inget annat än en snyggt designad och lättskött webbplats som råkar ha en sida som organiserar inlägg i kronologisk ordning. (Själva bloggen går förövrigt att ta bort.) WordPressbloggar är ett snyggt, snabbt och enkelt sätt för läraren att sprida information om sin undervisning. Eftersom den också ger möjligheter för eleverna att skriva kommentarer, så är den ypperlig för den som på detta sätt vill samla in elevuppgifter eller ta in elevernas synpunkter på undervisningen, eller liknande.

Alla som idag ger eleverna  stenciler (med läsanvisningar, kursplanering, utdrag ur böcker och liknande) kan istället publicera dem på Internet och samtidigt berika elevernas lärande med filmer, musik, inbäddade powerpointpresentationer och liknande. Nu ligger inte stencilen tillskrynklad i elevens väska i hallen, utan ett musklick bort på vilken dator som helst.

Fallet Wikis

Wikis är ett annat gratis webbpubliceringsverktyg. Wikis har gjorts kända genom wikipedia.org. Wikisar är dock inte bara en slags encyklopedier utan de är en typ av webbsidor där många människor kan redigera en sidas innehåll. Wikisar ger möjligheter till kollaborativt skrivande. En hel klass kan skriva en gemensam sida om något ämne. Jag har precis provat att låta eleverna skriva ett par sidor en om renässansen och en om William Shakespeare.

Ni som är nyfikna på wikisar och deras möjligheter ska definitivt se filmen nedan. Den kan vara värd en timma!

Lämna en kommentar

Filed under IT, Kreativitet, Lärande, Skola, Undervisning, Utbildning

Livslångt lärande

När man, som jag, är verksam i skolan kan det ibland vara nyttigt att kritisera den. Det är sällan som människor kritiserar sina egna utgångspunkter. Det är sällan människor biter den hand som föder dem. Jag tänkte därför skriva lite om Ivan Illich bok Samhälle utan skola. Det är en bok som, precis som titeln antyder, påstår att vi kan klara oss utmärkt utan skolan, i varje fall om man med skola menar en byggnad med elever, certifierade lärare, läroplaner, kursplaner, etc.

Ivan Illich bok Samhälle utan skola är kritisk till skolan som institution och betraktar den som en villig medlöpare i att underbygga och försvara den rådande samhällsordningen. Illich är inne på att skolan utfärdar officiella betyg och bedömningar som rättfärdigar inkomstskillnader och skillnader i inflytande och frihet. De som lyckas i skolan är hög- och medelinkomsttagare som ofta själva har ganska bra utbildning, i varje fall om man ser till examina och diplom. De som får bra betyg i skolan har föräldrar med bra betyg. Begåvning, intellektuell förmåga eller skicklighet är på sin höjd ett andra hands hänsyn. Först måste du passa in, sedan kan du vara begåvad.

Hela skolsystemet lider av en systematisk fördomsfullhet, hävdar Illich. Den kunskap som behandlas och premieras är medelklassens kunskapsgods. Allmänbildningen som vi känner den har definierats utifrån vissa inflytelserika gruppers kunskaper och perspektiv. Detta innebär att medelklassens barn går i skola hela dagen och blir direkt och indirekt korvstoppade med just den kunskap som skolan värderar.

Lösningen på denna tingens ordning blir, enligt Illich, att upplösa skolan. Att stryka den traditionella bildningskunskapen och den så kallade allmänbildningen ur läroplan och kursplan, att sparka lärarna och riva skolbyggnaden (åtminstone rent metaforiskt). I Illich ”skola” sysslar man med färdighetsträning. Det är inte vad man kan som ska värderas utan vad man kan göra. Om färdigheter kommer i centrum så minskar snedvridningen i skolan och det blir ett lärande på lika villkor. Skillnader i färdighet utgör också en praktisk skillnad mellan människor. Den ene kan göra x, medan den andre inte kan det. Skillnader i förmåga att göra kan också bilda en rimlig utgångspunkt när man skiljer människor åt i olika professioner.

Vidare är Illich kritisk till skolans avskildhet. Han vill ha en ”skola” som är öppen för alla som är duktiga på att undervisa. Den lärarutbildade kasten ska rensas ut ur kastsystemet. ”Skolan” ska istället tillåta vem som vill att sätta upp ett anslag på ”skolan”, där denne talar om vad den kan lära ut. Om sedan människor vill gå kursen, så blir denna person lärare. Illich menar att detta skulle leda till ett slags kvalitetsgaranti för utbildningen. De som kan försörja sig som lärare är de som är skickliga, de som varje år får en lista fylld med anmälda, eller motsvarande.

Illich är helt enkelt riktigt ordentligt postmodern. Det han ställer mot de modernistiska monumenten Skolan och Läraren är istället nätverk och lösliga individuella strukturer där kunskapsöverföring sker. Eleven, eller vem som än vill lära sig, ska inte vara hänvisad till skolor utan kunna gå ut i världen och ta del av den kunskap som bjuds och av de människor som erbjuder den. Det är i alla fall så jag förstår honom.

Det hela handlar om en dekonstruktion av hela skolväsendet och oavsett hur Illich vision ser ut i praktiken; hur han än föreställde sig det hela i sin hjärna när han skrev boken, så ser vi kanske just nu en teknologisk utveckling som kan möjliggöra hans radikala vision, åtminstone i viss mån. Det jag menar är att Internet med sina möjligheter att upprätta kontakter och nätverk över land och hav, och sin förmåga att förvara och överföra information skapar förutsättningar för ett helt nytt icke-institutionaliserat lärande.

Min slutsats, om nu någon sådan finns, blir att kanske står jag och mina kollegor inför en rejäl omställning om den teknologiska utvecklingen får bredd och kraft. Kanske kommer läraryrket förvisas till historiens skräphög. Vad ska vi då hitta på? 🙂

2 kommentarer

Filed under Boktips, Debatt, IT, Lärande, Skola, Teoribildning, Undervisning

Datorn och pedagogiken

Don’t be too proud of this technological terror you’ve constructed. The ability to destroy a planet is insignificant next to the power of the Force.

Jag läste just den här bloggen. Det jag läste fick mig att tänka över mina egna erfarenheter med att använda datorer i undervisning. Jag har gjort det i lite olika sammanhang genom åren med både ungdomar och vuxna. Mitt senaste projekt är ju just en webbplats för att stötta mina elevers lärande. Och: ja, alla mina elever har en bärbar dator. 🙂

Men. Datorn är lika lite ett universalmedel som någonting annat av de många saker som sagts skulle revolutionera skolan. Oavsett om vi talar om PBL, aktivitetspedagogik, lärande bedömning, reflection-on-practice, humanistisk pedagogik eller grupparbete (listan kan göras myyyycket längre).

Istället så visar datorn för mig, som aldrig förr, att läraren behövs. För om man ska få till autonomi och intresse hos eleverna behövs en människa bakom utbildningen, någon som bryr sig om vad eleverna gör och vad de lär sig. Någon som funderar över hur intresse och motivation blir till, hur elever lär sig och hur man kan bedriva undervisning med och mot förutsättningarna. (Mer om detta här.)

Det jag försöker säga har sagt förut, av Lewin exempelvis, men också av andra: Det tarvas idéer. En lärare, en svart tavla, en OH-projektor, en video räcker liksom inte riktigt. Det behövs, jag säger det igen, idéer om hur man kan nå fram och skapa så bra förusättningar för lärande som möjligt.

Jag vet inte om jag är pessimist eller optimist när jag säger att jag inte tror att dessa idéer någonsin kan vara slutgiltiga och färdiga. Den sista visdomen om pedagogik kommer helt enkelt aldrig att se dagens ljus. Det är kanske det som gör det så intressant. Materien rör sig. Lärare måste om och om igen ifrågasätta sina utgångspunkter, och om och om igen fråga sig vad som kan vara roligt, spännande, nödvändigt, instruktivt, etc.

När jag tänkte allt det här mindes jag så Darth Vader. 😀

3 kommentarer

Filed under Humor, IT, Lärande, Skola, Undervisning