Category Archives: Meta

Om bloggen eller på andra sätt övergripande inlägg.

Kunskapssyn

Det finns massor skrivet om olika kunskapsformer och om kunskapssyn. Kunskapssynen anses vara viktig för hur lärande och undervisning utformas. Här kommer tre etablerade modeller:

  1. Aristoteles trodde att det fanns tre kunskapsformer: episteme (logik, matematik, statistik, filosofi, vetenskap), fronesis (”rätt handlande”, förmågan att förstå och agera rätt i relation till människor) och techne (praktisk kunskap om hur något tillverkas eller utförs).
  2. I Skola för bildning talas det om fyra olika kunskapsformer: fakta (”Lissabon är huvudstad i Portugal”), förståelse (”Sovjetunionens fall berodde på frihetslängtan och ekonomiska svårigheter”), färdighet (förmåga och skicklighet i att slå i en spik) och  förtrogenhet (känsla för något;  gut feeling, el motsv.).
  3. I Bolognaarbetet och i Högskoleverkets förordningar och liknande grupperar man kunskap i kategorierna:  Kunskaper och förståelse, Färdigheter och förmågor och Värderingsförmåga och förhållningssätt. (Denna modell får för övrigt ganska intressant kritik här)


Det finns säkert massor ytterligare kring kunskap och kunskapsbegreppet (Jurgen Habermas och Michel Foucault har ju en del att säga i ämnet – för att inte tala om Immanuel Kant, osv)…

Men…

I dagarna läste jag Björn Johannesons artikel i Lärarnas Nyheter. Artikeln handlar om den traditionella bilden av kunskapen som ett träd. Han föreslår en annan modell där man ser kunskap som ett nätverk, ett rotsystem, ett rhizom – dvs ett system utan början eller slut utan som bara karaktäriseras av växt. Kul idé. Jag gillar verkligen modellen i synnerhet eftersom den fick mig att fundera på hur jag såg på saken.

Jag skulle säga att både rhizomet och trädet är bra bilder för kunskap och lärande. Båda handlar om något som växer och förändras – och även om lärande ibland avstannar, eller helt oönskade lärdomar ibland slår rot, där mer lyckade modeller skulle haft sin plats så förtar och förminskar dock inte detta de båda bildernas förtjänster. Kunskaper växer och förgrenar sig som i en träds rötter eller grenar.

En del (dock inte Björn Johannesson) har hävdat att allt går så fort nu och att kunskaper inte består. Det finns inte längre något stort och ståtligt kunskapsträd (och förmodligen inga rötter eller rhizom heller) utan det som är kunskap ersätts fort med något annat. (Plankor och wellpap får man gissa ;-)). Därför har vissa menat att man i skolan ska fokusera på ‘metakunskaper’ som kritiskt tänkade, kreativitet, informationssökning och liknande. Eleverna ska bli ‘informationskompetenta‘.

Andra har menat att även om det går fort så går det inte fort, dvs att det faktiskt finns vetande som består över generationerna. Eleverna måste alltså, enligt detta synsätt, känna till vissa enskildheter. Det förefaller utifrån detta perspektiv att viss kunskap är viktigare än annan. Det finns, av allt att döma, någon form av ‘allmänbildning’ som eleverna bör känna till. (Konflikten mellan informationskompetens och allmänbildning känns dock för mig som en smula krystad. Man måste ju ha bägge två. Det fattade ju redan Sixten Marklund.)

Min metafor

Även om jag gillar både bilden av kunskap som ett träd och som ett rhizom så har jag åtminstone ett konkurerrande förslag:

För det första tycker jag att kunskap kan förstås som ett pussel eller egentligen som flera pussel. Det är bara det att det finns många fler bitar än som krävs för att lägga hela pusslet. Det finns bitar som är dubletter, och bitar som föreställer något annat men som ändå passar in i just det pussel man håller på att lägga.

Man kan också lägga  flera olika pussel av samma motiv och de kommer ändå att se olika ut, eftersom det finns pusselbitar ur olika perspektiv – vissa pusselbitar bildar ett svartvitt fotografi, andra bildar en oljemålning, åter andra en röntgenplåt, och så vidare. (Man kan lägga flera pussel av samma motiv eller blanda i en mosaik av perspektiv. Pussel kan vara färdigbyggda trasiga eller kantstötta.

Poängen är dock att de bitar som inte är betydelsefulla och meningsfulla för personen som lägger pusslet läggs åt sidan. De får inte vara med i pusslet och glöms med tiden bort. För om en viss information, en viss bit kunskap inte passar in i personens sammanhang så blir den aldrig del av den sammanhängande  idé (eller ”berättelse”) som pusslet bildar.

🙂

Annonser

5 kommentarer

Filed under Intelligens, Internationellt, Meta, Skola, Teoribildning, Utbildning