Kategoriarkiv: Motivation

Ledarskap genom val

I min förra postning beskrev jag helt ytligt en bok om ledarskap av Christer Stensmo. En av de pedagogiska tänkare han kommer in på är William Glasser som utvecklat en teori som kallas ”Choice Theory”. Denna teori lånar en hel del tankegods från Abraham Maslow och från Carl Rogers. Teorin utgår från att människor har skäl för sina handlingar. När elever gör saker som vi inte vill att de ska göra, så har de sina randiga och rutiga skäl.

I teorin ingår några lättbegripliga och översiktliga listor som kan tjäna som påminnelser för pedagoger som vill påverka elevers beteende. Dessa listor betonar elevens autonomi och hävdar att kungsvägen till påverkan går via en varm och engagerad relation. Påverkan av ungdomar försvåras av distans och påtryckningar.

Att bry sig är att

stödja
uppmuntra
lyssna
acceptera
lita på
respektera
förhandla

Att distansera sig är att

kritisera
skylla på
klaga
tjata
hota
straffa
muta eller belöna för att få kontroll

Glasser lägger stor vikt vid medinflytande och val. Han hävdar med emfas att vi, var och en, bara kan kontrollera vårt eget beteende – ingen annan kan det.  Vi bestämmer själva hur vi agerar. Andra kan bara informera en om eventuella konsekvenser eller peka ut handlingsalternativ, men valet är den enskildes. I linje med detta följer förstås att vi är mer benägna att ta ansvar när vi får valfrihet än när vi tvingas in i färdiga lösningar, som kanske inte passar oss.

Jag har inte sett några större studier på detta och teorin verkar presentera vissa problem. Till exempel så undrar jag lite över varför människor gärna blir lättjefulla och distraherade om de blir för mycket frihet. Klivet från ”gör det du vill” till ”det spelar ingen roll” verkar vara kort för oss människor ibland.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Lärande, Ledarskap, Motivation, Skola, Undervisning, Utbildning

Teaching teaching & understanding understanding

Jag har några gånger skrivit om teorin om yt- och djuplärande. Dels skrev jag en allmän beskrivning, dels skrev jag en mer specifik om den strategiska eleven. Teorin om yt- och djuplärande anser jag är  betydelsefull eftersom den visar  dels att det är viktig vilket förhållningssätt eleven har till studier, dels att den visar på vad man kan göra som lärare för att styra in eleven mot djuplärande. Jag blev därför rätt glad när jag hittade en liten film som förklarar teorin.

Del 1

Del 2

Del 3

Filmen är som ni märker en smula didaktisk ( i ordet negativa bemärkelse) med en del slitna stereotyper: den flitige är  en kvinna, Susan. Den slarvige är en rökande (!) man, Robert. Det är också värt att vara observant på att filmen gör teorin om yt- och djuplärande en björntjänst när den lite grann framställer det som att vissa personer antingen är yt- eller djuplärande. Det är inte riktigt sant eftersom det inte är individberoende vilken strategi man väljer, utan situationsberoende. De flesta väljer ytlärande om de är stressade och vet att provet frågar efter rent memorerade fakta.

3 kommentarer

Under Lärande, Motivation, Teoribildning, Undervisning, Utbildning

Prov – fel väg?

Kommer det här på provet? Det är en fråga många elever ställer. Jag gissar att många lärare skakat på huvudet åt denna fråga och sagt till sig själva: ”åh herre Gud, när ska de förstå att de ska lära för sin egen skull?”

Till slut förstod jag dock att provet var det skarpa i utbildningen för väldigt många elever. Detta fick mig at tänka om. Varför ska jag se detta som ett problem? Det är en förutsättning – utnyttja den! Jag började pröva ut olika bedömningsinstrument som betonade process, reflektion och bearbetning. Jag började vända upp och ner på min planering och redan från början fråga mig: hur ska provet/bedömningsinstrumentet se ut? Och: hur kan det se ut givet kunskapsmålen?

Jag vill inte påstå att lösningarna alla gånger var perfekta men de var i alla fall genomtänkta och hängde ihop. Jag var kort sagt en smula nöjd: examination är bra; genomtänkt bedömning stöttar lärande, gud vad bra det blev…

Men det fanns en orm i paradiset. Examinationen kan bli en gökunge. Hela tänket kring linjen från mål till kriterium, till examination, till standarder riskerar ändå att missa något viktigt trots all sin formalistiska perfektion. Det finns något som kan gå förlorat. Utbildning är ju inte en geometrisk figur och man kan inte ersätta en dikt med en ekvation…(Läs gärna Kroksmarks kritik av den målstyrda skolan i hans eminenta artikel En tankes fall i praktiken.)

Det jag försöker komma åt (igen) är utbildningens mänskliga dimension. Det behövs lite vardaglig mänsklighet i skolan. Det handlar om saker som respekt och aktning för eleverna, men det handlar också om avsikter.

Läraren som avser att lära ut och som försöker, kanske med föreläsningar, kanske med grupparbeten, kanske med laborationer – strunt samma säger jag – en lärare som vill och försöker lära ut sprider sitt intresse och möter eleven där hon är. Om läraren vill lära ut, visar det och försöker lära ut med de metoder som han/hon kommer på, så räcker det längre än all formalism världen.

(Jag tror att många elever i princip kan lukta sig till om det finns något intesse på andra sidan katedern. Om det inte finns, så märks det och det betyder något för eleven. Det inspirerar och förpliktigar, tror jag.)

Givet allt detta ser jag nu med viss oro på den sittande regeringens ivran för fler prov i skolan. Det ska testas till höger och vänster.  I värsta fall driver proven fram en serie av hetsplugganden drivna av provets tyranni. Utrymmet för improvisation, anpassning och ”mänskliga möten” kan fullständigt att ätas upp av det överskuggande hotet: Det nationella provet.

Det tänkbara scenariot jag ser framför mig är att provet inte längre blir det eleven eventuellt undrar över, eller är nyfiken på – utan den piska vi lärare hytter med: ”läs nu läxan, lös alla (meningslösa) uppgifter – för på fredag är det prov”. Provet går från utvärderingsredskap, till pedagogiskt och motivationsmässigt instrument. Provet blir skolans ”ultima ratio” (för att parafrasera Balzac). Du behöver inte bli intresserad så länge vi kan driva dig framför oss, med provet som piska.

Jag ser nu också i Guardian att provhysterin börjar visa sina brister i Storbrittanien. Jag undrar om vi i Sverige ska behöva upprepa misstag som redan är kända?

1 kommentar

Under Debatt, Lärande, Motivation, Skola

Teaching for Quality Learning

John Biggs utkom 2003 med sin bok Teaching for Quality Learning at University. Den har sedan dess fått relativt stor spridning. Till exempel används den som kurslitteratur för högskolans lärare, både i Sverige och utomlands. Det finns motsvarande titlar på engelska för lärare i High school eller secondary school. Jag tycker dock att denna bok är intressant även för gymnasiets lärare eftersom bokens resonemang och slutsatser går att överföra till svenska gymnasieförhållanden.

Nåväl. Biggs bok tar upp många olika saker och refererar till en hel del olika studier. Jag tänkte här dock endast beröra det han inledningsvis, och mera allmänt, har att säga om motivation och lärande.

Motivation och lärande
Biggs har som sitt grundproblem att inte lika stor del av studenter idag har den inre motivationen som i sig leder till bra lärande. Idag är det vanligare med studenter som mest ser till det som kan landa dem ett jobb. De ser oftast till betyg, diplom och behörigheter. Denna kategori av studenter drar, enligt Biggs, mot minsta motståndets lag i sina studier, vilket leder till ett förytligande av kunskaperna.

Biggs ser ett antal lösningar på detta problem, dels framför han sin multiplikationsmodell för motivation, dels för han fram examinationens roll som verktyg för att styra studenterna mot ett effektivt lärande.

Multiplikationsmodellen handlar om att det måste etableras två saker (faktorer) för att någon ska kunna känna motivation. Dels måste det som ska läras upplevas som nyttigt och användbart, dels måste eleven tro att hon kan klara kursen. Om eleverna tror att den framtida nyttan av det lärda är noll, eller om de tror att chansen att klara kursen är noll – så sjunker motivationen. Med samma logik så följer att om nyttan av det lärda är uppenbar och möjligheterna att framgångsrikt lära sig är relativt goda så blir produkten, motivationen, större.

Vad beträffar examinationens roll pekar Biggs på att elever ofta frågar om x eller y ”kommer på provet”. Biggs menar att detta inte är något som en lärare ska raljera med – utan att det är något man ska utnyttja. Det gäller att tänka på examinationen tidigt i kursplaneringen så att examinationen passar det som man faktiskt ägnat tid och energi på att lära ut. Detta kallar Biggs för alignment.

En kurs ska ha en tydlig och konsekvent linje från kursmål, till lektioner, till prov, till utvärdering. Om undervisning och examination är ur led så ödar eleverna tid på saker som de inte får betalt för på provet, eller motsvarande.

Biggs är dock inte nöjd med att elevernas kurser präglas av aldrig så god alignment. Det är en nödvändig komponent som är beroende av en annan, nämligen att examinationen och lärandeaktiviteter styr mot djuplärande. Detta möjliggörs genom undervisning och examination som stödjer förståelse och självständigt tänkande. Eleven ska erbjudas tillfälle att själv få reflektera eller ta ställning för att på så sätt göra kunskapen till sin egen (se vidare konstruktivistisk pedagogik).

Biggs modell för utbildningsplanering kallas också för constructive alignment… Undervisningen ska linjera från mål till examination, men den ska också utgå från att eleven är mer än ett tomt kärl som ska fyllas med fakta – hon är en reflekterande varelse som kan så mycket mer än bara memorera.

Biggs har kommit fram till sina slutsatser genom forskning kring skillnader i lärandeutfall (learning outcomes) och hans modell är på många sätt lik Martons och Dahlgrens. Aktiviteter och examination som betonar och kräver förståelse och analys är en förusättning för att eleverna ska lära sig just detta. Om eleverna under lektioner och prov endast avkrävs att komma ihåg  så är det det de gör – och så glömmer de det mesta till slut ändå. Det som eleven förstått däremot, kan inte på samma sätt bli ”avförstått” (deunderstood), hävdar han.

2 kommentarer

Under Boktips, Lärande, Motivation

Motivation, vad är det?

Den första pedagogiska forskningen tittade på lärande utifrån motivation. Forskare som Pavlov och Skinner gjorde en rad experiment där de undersökte hur man kunde använda olika yttre stimuli för att påverka inlärning.

Denna typ av forskning fokuserade på saker som straff och belöning och belöning som ”frånvaro av straff”. Resultaten av denna forskning är slående och helt enkelt mycket bra. Tyvärr visade det sig att i den mänskliga världen fungerade det inte lika lätt som i experiment på hundar. Det fanns andra krafter i spel som störde effekterna av yttre stimuli.

Motivationsforskningen kom med tiden att titta närmare på den mänskliga världen och Abraham Maslow presenterade t.ex. sin berömda behovspyramid. Den beskriver motivation som ett uttryck för inre, allmänmänskliga behov snarare än yttre stimuli. Modellen är förstås teoretisk, men bygger delvis på empiriska undersökningar av Henry Murray; teorin har i alla händelser fått stor spridning.

Maslow stipulerar en naturlig progression av behov som driver en människa vidare. De första behoven handlar om mat och säkerhet men i takt med att livsförhållandena förbättras får människan mer komplexa behov. I det sista steget återfinns självförverkligandet.

Oavsett om man talar med Pavlov eller Maslov, eller vilken forskare man än utgår ifrån, kan man konstatera att motivation sönderfaller i två delar: yttre motivation och inre motivation.

Enkelt uttryckt är inre motivation en psykologisk process som bottnar i individuella mål och behov som individen upplever är viktiga utifrån sina erfarenheter och sin livsvärld. Detta medför att människor är ganska olika. Vi har olika drivkrafter. Påverkan av den inre motivationen sker genom dialog och samtal, men också inspirerande ledarskap eller t.ex. meningsskapande diskussioner i anslutning till arbetet: ”vi gör det här därför att…”.

Yttre motivation är olika former av belöningar eller bestraffningar. Genom belöningar och beröm eller genom tvång eller betyg kan individen fås att arbeta för att säkerställa sin egen trygghet, eller motsvarande.

Efter att nu ha etablerat den grundläggande distinktionen mellan yttre och inre motivation skulle jag vilja beröra ett par andra studier som, jag tycker, kan få intressanta konsekvenser för vår förståelse av motivation som begrepp. Den första teorin kallas på engelska för Locus of Control. Den andra teorin, som är tämligen omdiskuterad, kallas Rosenthaleffekten (även pygmalioneffekten) eller då man tittat på vuxna i arbetslivet för Hawthorneeffekten.

Locus of Control handlar om hur människor tänker kring ansvar. Det hela går ut på att man kan se skillnad mellan dem som ser orsaker till händelser i deras liv som beroende av yttre omständigheter och dem som ser händelser i livet som effekter av egna beslut (oaktat huruvida det ena eller andra är sant i ett visst givet tillfälle). Det finns alltså människor som tenderar att lägga ansvaret utanför sig själva och de som tenderar att lägga det hos sig själv. Till exempel har man kunnat konstatera att de som har inre Locus of Control har kortare rehabiliteringstider efter olycka och sjukdom än de som har yttre.

Rosenthaleffekten har visat att blotta det faktum att man blir sedd och uppmärksammad leder till förbättrade prestationer. I Rosenthals och Hawthornes studier har man sett hur människor förbättrar sina prestationer genom att bli sedda och man har sett att chefers eller lärares förväntningar har tydligt positiva effekter på prestationer och förmåga.

Det jag föreslår som slutsats är att människors föreställningar om sitt eget ansvar och deras förmåga kan modifieras. Detta kan leda till förbättringar i självständighet och ansvarstagande, samt förbättringar vad gäller prestationer och resultat.

Det finns mycket mer att säga om motivation, men denna första beskrivning duger kanske. Jag kan tänka mig att återkomma till detta ämne för att peka på fler studier och deras konsekvenser och kanske för att problematisera några av de förutnämnda teorierna.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en ordentlig genomgång av motivationsbegreppet, skriven av Helene Ahl på Myndigheten för Skolutveckling. Hennes utredning är grundlig och den som läser texten får en intressant inblick i begreppet.

Ahls rapport finner man här (nedladdas som pdf). En av Ahls intressantare poänger är att motivation ofta är ett ord man använder så snart människor inte vill göra det man från samhällets sida vill att de ska göra. Ahl pekar på att detta inte betyder att dessa människor saknar motivation; de vill bara inte göra just det de förväntas göra.

3 kommentarer

Under Empiriska studier, Lärande, Motivation, Undervisning