Kategoriarkiv: Utbildning

Upplysning i betygsfrågan?

Idag skriver Christian Lundahl och Anders Jönsson i  Dagens Nyheter om de förestående förändringarna i betygssystemet, framförallt om att betyg nu ska ges från årskurs 6. Jag blir inte förvånad när jag läser Lundahl och Jönssons resonemang. Det är ungefär vad man kan förvänta eftersom de beskriver situationen fördomsfritt, sakligt och objektivt – så långt nu detta är möjligt.

Det som är intressant att läsa är kommentarerna. Där återfinns en del anklagelser som går ut på att att Lundahl och Jönsson är flummare, okunniga och att de skulle vara för en allmän nivellering av kunskapsnivån i skolan.

Christian Lundahl och Anders Jönsson är båda emot betyg. Deras sk forskning motsägs av mycket annan forskning. Christian Lundahl och Anders Jönsson linje är den som har drivits sedan 1968, med följden att svenska elever presterar allt sämre och sämre.

Och:

Svenska pedagoger och ”experter” som Christian och Anders har nu experimenterat med den svenska skolan de senaste 40 åren. Man skulle kanske kunna tänka sig att man tittar på hur man gör i Finland. Bästa skolan i världen enligt två senate PISA studierna. Men det vore väl alldeles för lätt? Tror inte Svenska barn är annorlunda än Finska.

Och:

Man blir bara bedrövad över att läsa dessa dumheter.
Det kravlösa samhället bör försvinner genast. Det sätter en gravsten på det svenska intellektet och landet i stort. Sverige är nära döden p.g.a. denna eviga vurm för okunnighet och kriminalitet. Vi lever i ett land där Mona Sahlin kan bli STATSMINISTER! Hur sjukt är inte det!?

Dessa inlägg är säkerligen skrivna av så kallade troll och tonen är ju till för att reta och provocera, gissar jag. Men. Jag diskuterar då och då betygsfrågan med vänner och bekanta och det är ganska ofta jag får höra att skolan är flummig och att den skulle bli bättre av betyg. Det är också ganska vanligt att man får höra att skolforskningen är snedvriden och ideologisk bara för att den noterar vissa problem med betyg..

Jag förstår inte riktigt hur folk resonerar. Jag kan tänka mig att genomföra en förändring där man får ut vissa positiva effekter och vissa negativa, men borde vi inte ta reda på vilka de är innan vi sjösätter ett projekt som kommer att påverka 100 000-tals människor?

Annonser

Lämna en kommentar

Under Debatt, Empiriska studier, Lärande, Skola, Undervisning, Utbildning

O tider, o seder

Skolporten har en forskning- och utvecklingstidskrift som heter 360. I ett nummer beskriver de learning studies. När jag läser artikeln märker jag med stigande förvåning hur learning studies positioneras i kontrast mot elevstyrt arbete, som beskrivs som den metod som gällt sedan 90-talet. Beskrivningen stämmer inte riktigt med mina erfarenheter – men de är ju också begränsade – men såvitt jag sett har inte elevstyrt arbete haft ett hundraprocentigt genomslag i skolan. Det är jag ganska säker på. Oaktat detta vänder jag mig lite mot tanken att ”elevlett lärande” och ”lärarlett lärande” skulle stå i ett motsatsförhållande. Denna skenmotsättning påminner om den skenkonflikt mellan ”informationskompetens” och ”allmänbildning” som jag talade om nyligen. Återigen vill jag hävda att perspektiven och metoderna kompletterar varandra.

För en tio-femton år sedan hörde jag för första gången om ”eleven i centrum”, en fras som vissa sade med glöd och andra med förakt – som jag minns det. Vissa uppfattade frasen som en njugg kritik av lärarens roll som förmedlare av kunskap och som spridare av engagemang och intresse. Ordet ”förmedlingspedagogik” var även ett skällsord på den här tiden. Begreppet är lite av en halmdocka, även om jag råkar tro att lärande- och elevcentrerad undervisning är bättre än stoff- och lärarcentrerad. Saken är dock den att man kan hålla en lärandecentrerad föreläsning och man kan ha stoffcentrerat eget arbete. Visst är tillvaron komplicerad. 🙂

Att ”förmedlingspedagogik” kan fungera hur bra som helst ser man redan i Hur vi lär (1986) av Ference Marton, Dai Hounsell och Noel Entwistle (red). Vivien Hodgson skriver där om ”Att lära av föreläsningar” (i kapitel 6). En av de många intressanta rönen i Hodgons kapitel är att bra föreläsningar kan leda till att studenten utvecklar en ”ställföreträdande relevansuppfattning” dvs. att studenten utvecklar en djuplärandestrategi på grund av föreläsningen: ”[föreläsningen] kan locka fram den inre uppfattningen av relevans där denna annars inte inträffar” (s. 136).

Hursomhelst, det är intressant att nu se att pendeln har svängt. Jag vet inte om den svängt tillbaka, eller bara i en ny riktning, eller i cirkel – men på senare år talas det som sagt allt mer om om ledarskap och classroom management och till och med om pedagogisk retorik (och här och här och här). Det påpekas att det är genom sin person och sin kommunikationsförmåga som läraren skapar motivation och förusättningar för lärande. Credot är dock inte ”läraren i centrum” utan ”innehållet i centrum”.

En lärare bör förstås vända på alla stenar. Läraren ska titta på vad som kan göras med innehållet, vad eleverna har med sig, vad läraren själv kan tillföra och vilka andra saker i det ”lärande rummet” som kan stötta och berika lärandet. Ibland väljer läraren en laboration, ibland en föreläsning, ibland en undersökning av källor på Internet, o.s.v. Genom samarbete med andra lärare, goda exempel, egen erfarenhet, reflekterad praktik, dialog med eleverna och koll på forskningen så mejslas så ‘den goda undervisningen’ fram.

3 kommentarer

Under Kritik, Lärande, Motivation, Skola, Undervisning, Utbildning

Kunskapssyn

Det finns massor skrivet om olika kunskapsformer och om kunskapssyn. Kunskapssynen anses vara viktig för hur lärande och undervisning utformas. Här kommer tre etablerade modeller:

  1. Aristoteles trodde att det fanns tre kunskapsformer: episteme (logik, matematik, statistik, filosofi, vetenskap), fronesis (”rätt handlande”, förmågan att förstå och agera rätt i relation till människor) och techne (praktisk kunskap om hur något tillverkas eller utförs).
  2. I Skola för bildning talas det om fyra olika kunskapsformer: fakta (”Lissabon är huvudstad i Portugal”), förståelse (”Sovjetunionens fall berodde på frihetslängtan och ekonomiska svårigheter”), färdighet (förmåga och skicklighet i att slå i en spik) och  förtrogenhet (känsla för något;  gut feeling, el motsv.).
  3. I Bolognaarbetet och i Högskoleverkets förordningar och liknande grupperar man kunskap i kategorierna:  Kunskaper och förståelse, Färdigheter och förmågor och Värderingsförmåga och förhållningssätt. (Denna modell får för övrigt ganska intressant kritik här)


Det finns säkert massor ytterligare kring kunskap och kunskapsbegreppet (Jurgen Habermas och Michel Foucault har ju en del att säga i ämnet – för att inte tala om Immanuel Kant, osv)…

Men…

I dagarna läste jag Björn Johannesons artikel i Lärarnas Nyheter. Artikeln handlar om den traditionella bilden av kunskapen som ett träd. Han föreslår en annan modell där man ser kunskap som ett nätverk, ett rotsystem, ett rhizom – dvs ett system utan början eller slut utan som bara karaktäriseras av växt. Kul idé. Jag gillar verkligen modellen i synnerhet eftersom den fick mig att fundera på hur jag såg på saken.

Jag skulle säga att både rhizomet och trädet är bra bilder för kunskap och lärande. Båda handlar om något som växer och förändras – och även om lärande ibland avstannar, eller helt oönskade lärdomar ibland slår rot, där mer lyckade modeller skulle haft sin plats så förtar och förminskar dock inte detta de båda bildernas förtjänster. Kunskaper växer och förgrenar sig som i en träds rötter eller grenar.

En del (dock inte Björn Johannesson) har hävdat att allt går så fort nu och att kunskaper inte består. Det finns inte längre något stort och ståtligt kunskapsträd (och förmodligen inga rötter eller rhizom heller) utan det som är kunskap ersätts fort med något annat. (Plankor och wellpap får man gissa ;-)). Därför har vissa menat att man i skolan ska fokusera på ‘metakunskaper’ som kritiskt tänkade, kreativitet, informationssökning och liknande. Eleverna ska bli ‘informationskompetenta‘.

Andra har menat att även om det går fort så går det inte fort, dvs att det faktiskt finns vetande som består över generationerna. Eleverna måste alltså, enligt detta synsätt, känna till vissa enskildheter. Det förefaller utifrån detta perspektiv att viss kunskap är viktigare än annan. Det finns, av allt att döma, någon form av ‘allmänbildning’ som eleverna bör känna till. (Konflikten mellan informationskompetens och allmänbildning känns dock för mig som en smula krystad. Man måste ju ha bägge två. Det fattade ju redan Sixten Marklund.)

Min metafor

Även om jag gillar både bilden av kunskap som ett träd och som ett rhizom så har jag åtminstone ett konkurerrande förslag:

För det första tycker jag att kunskap kan förstås som ett pussel eller egentligen som flera pussel. Det är bara det att det finns många fler bitar än som krävs för att lägga hela pusslet. Det finns bitar som är dubletter, och bitar som föreställer något annat men som ändå passar in i just det pussel man håller på att lägga.

Man kan också lägga  flera olika pussel av samma motiv och de kommer ändå att se olika ut, eftersom det finns pusselbitar ur olika perspektiv – vissa pusselbitar bildar ett svartvitt fotografi, andra bildar en oljemålning, åter andra en röntgenplåt, och så vidare. (Man kan lägga flera pussel av samma motiv eller blanda i en mosaik av perspektiv. Pussel kan vara färdigbyggda trasiga eller kantstötta.

Poängen är dock att de bitar som inte är betydelsefulla och meningsfulla för personen som lägger pusslet läggs åt sidan. De får inte vara med i pusslet och glöms med tiden bort. För om en viss information, en viss bit kunskap inte passar in i personens sammanhang så blir den aldrig del av den sammanhängande  idé (eller ”berättelse”) som pusslet bildar.

🙂

5 kommentarer

Under Intelligens, Internationellt, Meta, Skola, Teoribildning, Utbildning

Laptop och föreläsningar

Lyssnade i förrra veckan på NPR. De sände ett reportage som hette ”Put Away That Laptop: Professors Pull The Plug”. Programmet handlar om datorer på college och om hur bärbara datorer och sociala medier stör undervisningen. Det kan handla om att studenterna blir så upptagna med sin dator att de inte följer föreläsningen, men kanske oftare om hur studenternas datorvanor stör andra studenter.

Jag måste säga att jag blev mycket förvånad att få höra om dessa problem på collegenivå. Jag utgick ifrån att studenternas ålder och utbildningens pris skulle borga för enagegmang – men tydligen inte.

Jag tittade då runt på nätet och fann en del kritik av bärbara datorer, som kan vara värd att titta på.  Det gäller framförallt kritik av laptopanvändning under föreläsningar. Föreläsningen är en ovanlig undervisningsform i gymnasiet, men det är ändå intressanta rön.

Min slutsats blir att laptops, precis som andra pedagogiska redskap och metoder, ska användas på rätt sätt och i rätt sammanhang – att som lärare pröva sig fram och anpassa är lika viktigt med laptop, som utan

Lämna en kommentar

Under Debatt, Internationellt, IT, Kritik, Skola, Undervisning, Utbildning

Resurser, rättning och resultat?

Jag läste igår i New York Times om en modellskola, en skola i Brooklyn som lyckats trots mycket små ekonomiska resurser. Enligt artikeln så jobbar lärarna med täta prov och noggranna anteckningar kring varje elevs resultat. Alla jobbar mot de standardprov som kommer att tala om eleven och skolan lyckats nå målen. Rektorn på skolan berättar om deras pedagogiska metod: “Teach, assess, teach, assess,” säger han. (”Undervisa, utvärdera, undervisa, utvärdera”).

Jag undrar i mitt stilla sinne vad som händer med de lite längre processerna och hur klimatet är i skolan om elverna ständigt ska skriva prov, men samtidigt är jag lite svag för det enkla och intensiva i att få tät feedback. (Det man undrar är hur lärarna orkar med rättningsbördan.) Samtidigt frågar man sig om skolans framgångar kanske snarare beror på att de har extraundervisning på kvällar och lördagar än att de får prov och feedback ofta.

Att vissa rektorer i USA är  kritiska till standardproven är kanske inget att förvånas över. (En i East Williamsburg undrar vad de egentligen visar om elevernas kunskapsnivå.) Däremot är det trösterikt att lärare och elever spelar spel för att lära sig om bråk och liknande. Det vittnar om att undervisningen ändå kan vara avslappnad och lustbetonad. Annars riskerar resultathets leda till lite för enkla metoder (ofta 1 till 1 pedagogik, dvs. att man bara pluggar på den typ av uppgifter som kommer på standardprovet, om och om igen – trots att annorlunda uppgifter kanske varit mer lärorika.)

Apropå rättning och resultat noterar jag att Statens skolinspektion just har genomfört kontrollrättning av nationella prov. Skolinspektionen redovisar sina mycket intressanta slutsatser här. Nu börjar nog diskussionen om bedömarreliabilitet på allvar.

2 kommentarer

Under Internationellt, Lärande, Skola, Undervisning, Utbildning

Mer systemkritik…

De institutionella villkor som en skola inför och medför har jag tidigare, helt kort, kommit in på här. Poängen är väl den att skolan skapar strukturer och arbetsformer som styr undervisning och lärande. De som verkar i systemet styrs och påverkas av systemets strukturer…

Skolan som institution har också fått en del kritik. Det påpekas i den debatten hur cementerade ämnen, metoder och arbetssätt är. Många menar att  skolan inte hänger med i den tekniska utvecklingen (som i den här artikeln). Och man kan fråga sig varför läroboken fortfarande är så närvarande. Varför använder man sig inte av spel som Civilization eller SimCity i skolan? Varför diskuterar man inte spelets gestaltning av sociala, ekonomiska, historiska, politiska och miljömässiga problem i skolan och bryter dem mot verkliga teorier, mekanismer och modeller? Bara för att ta ett exempel. (Företag som skriver specialdesignade spel för skolan finner ni, för övrigt, i OmniGame och Grul).

Ytterligare en röst (bland många) som talar om skolans strukturella fyrkantighet är  professor Peter Gärdenfors som i Sydsvenskan talar om hur skolans struktur tar kål på elevernas motivation. Läs och begrunda.

Lämna en kommentar

Under Debatt, Kritik, Lärande, Motivation, Skola, Undervisning, Utbildning

Scaffolding – en lathund

Scaffolding (”stöttat lärande”) är ett begrepp som kommer från Lev Vygotskij och Jerome Bruner, båda inflytelsrika forskare inom inlärningspsykologi.

Scaffolding handlar om alla de åtgärder som en lärare kan vidta för att stötta en elevs lärande.

….

Allmänt sett kan man tillämpa scaffolding i alla delar av lärandet:  Du kan stötta lärandet genom att välja problem och uppgifter som är intressanta. Du kan stötta genom att tydliggöra lärandemål. Du kan stötta genom att strukturera uppgiften. Du kan stötta genom att följa upp och intressera dig för elevens arbete, problem och resultat. Och så vidare.

Sex steg i Scaffolding (”stöttat lärande”)
Nedan följer en lathund för scaffolding som jag översatt från denna e-bok. Modellen nedan finns också som instruktionsfilm. Se filmen först, sedan kan du (skulle jag tro) kunna ha glädje av lathunden. 🙂

1. Dela ett gemensamt lärandemål.

Diskutera vad som är målsättningen för kursen. Effekter: eleven förstår vad hon vill och vad kursen går ut på. Läraren förstår vad eleven har som lärandemål.

2. Diagnostisera eleverna.

Ta reda på vad de kan och inte kan. Vad de känner till och inte känner till. Detta behöver man inte göra med ett diagnostiskt prov utan kan göra mer informellt genom ett samtal.

3. Fokusera på hela lärandemålet.

Snegla på helheten (lärandemålet) under lärandets gång, men bryt ner lärandemålet i de delar (delfärdigheter, delmål, delkunskaper) du ser att lärandemålet består av. Jobba sedan del efter del tills eleven fått alla delar på plats.

4. Färdighetsstöd.

Var tillgänglig och hjälp till vid behov.  Ge ledtrådar och påpeka framsteg.

5. Avsiktsstöd.

Om eleven förlorar fokus eller börjar tillämpa strategier som inte är framgångsrika så ska läraren påpeka detta och hjälpa eleven att återfå fokus. Om eleven löser problem och uppgifter effektivt ska läraren undvika att intervenera.

6. Optimera stödet.

Intervenera när eleven hamnar i bekymmer. Låt henne vara om hon gör stadiga framsteg,

7. Demonstrera ‘expert modellen’.

Visa tydligt för eleven hur man utför färdigheten, eller hur en lösning (eller motsvarande) nås och ska se ut.

1 kommentar

Under Boktips, Lärande, Motivation, Teoribildning, Undervisning, Utbildning