Acts of Meaning

En bok som har några år på nacken men som på sistone fått ny aktualitet i min värld är Jerome Bruners Acts of Meaning (1990). Bruner är, som jag tidigare skrivit, en framstående pedagogisk forskare som hämtat inspiration från de pedagogiska tänkarna John Dewey och Lev Vygotsky. John Dewey är mest känd för sitt aktivitetspedagogiska credo ”Learning by doing”. Vygotsky är ju mest känd för sina tankar kring lärandets sociokulturella kontext och för begreppet proximal utvecklingszon (eng. ZDP).

Nåväl. I Acts of Meaning skriver Bruner om brister i den kognitivt inriktade psykologiforskningen, som försökt beskriva den mänskliga hjärnan som en informationsprocessor: en dator som mest tar emot och lagrar olika slags input. Han menar att denna maskinmetafor har uppenbara begränsningar och föreslår istället att man ska betrakta medvetandet som en mer kreativ process.

Bruner föreslår att människans medvetande framförallt ägnar sig åt meningsskapande. Information, händelser och handlingar sammanfogas i ”berättelser”, dvs olika former av språkligt sammanhängande föreställningar om hur enskildheter är förenade och får innebörd. Bruner citerar David Polkinghorne som skriver:

We achieve our personal identities and self-concept through the use of narrative configuration,  and make our existence into a whole by understanding it as an expression of a single unfolding and developing story. (s. 115-6)

Även om Acts of Meaning inte är en bok som fokuserar på vilka konsekvenser en narrativ modell för lärande kan få för undervisningen så är han ute efter att varje sammanhang har sin inverkan på lärandet och styr in det på mer eller mindre fruktbara vägar. Sammanhanget reglerar dessutom vad som kan läras och vad som räknas som kunskap:

Schools… are themselves ”communities of learning or thinking” in which there are procedures, models, feedback channels and the like that determine how, what, how much, and in what form a child ”learns”. (s. 106)

Det som framskymtar i Bruners Acts of Meaning är ett nytt fält inom pedagogiken: en narrativ pedagogik. Denna pedagogik sammanför rön från forskningen om förståelse (som har sina rötter i språkforskningen och bl.a. Saussure) med sociokulturellt orienterad pedagogik  med rötter hos bl.a. Vygotsky. (Se vidare denna post om Bruner).